2012 – Krabbans år

Jag har letat och grävt efter teman inför det nya ordet men kan inte hitta något annat än more of the same: osäkerhet. Det är helt enkelt för många known unknows och kanske också en del unknown unknowns. Den deleveraging som är en oundviklig konsekvens av skuldkriserna på båda sidor Atlanten är ett släpankare som under överskådlig tid kommer att tynga ned  ekonomierna.

Den politiska risken på marknaden är på många sätt helt ny. Det är politiska beslut som till stor del ligger bakom de problem som marknaderna sedan skapat. Och de problemen är i sin tur så stora att marknaderna själva inte kan lösa dem. Och de tidigare politiska besluten är ju som vi alla vet ytterst svåra att reversera, därför fokuserar man på symptomen. Att dessutom de politiska besluten måste tas på supranationell nivå gör inte saken lättare. Det är enorma summor som länderna i eurozonen ska omsätta i år. Att göra det med 7 procents ränta är inte hållbart. Det var inte så länge sedan det var otänkbart att något land skulle lämna euron men nu är det ett realistiskt alternativ.

Samtidigt är sjukdomsinsikten i USA så frånvarande och det politiska landskapet så polariserat att rena anarkistiska idéer behandlas som vilka politiska förslag som helst. Även om de mest akuta problemen nu handlar om Europa är på längre sikt hur USA kommer att hantera sin tynande tillvaro som imperium ett kanske större known unknown.

Det kanske största frågetecknet för mig fortsätter att vara Kina. Varje siffra jag läser som härrör från Beijing misstar jag för ett frågetecken. Det är partimedlemmar på banken som lånar ut till andra partmedlemmar som bygger hus medan andra partimedlemmar bestämmer hur många hus som får byggas och sedan samlar andra partimedlemmar in datan och kallar det statistik. Utan att vara någon expert på Kina, förutom att jag besökte landet för 25 år sedan, är det inget annat än recipe for disaster. Det är Grekland igen fast nu så ofantligt mycket större.

John Authers i FT lutar åt ett krabbans år. Han spekulerar i tre scenarior: det första med 10 procents sannolikhet, är att marknaderna tar fart med hjälp av USA och Kina; det andra med 20 procents sannolikhet, är en implosion som följd av eurozonens problem; det tredje och mest sannolika med 70 procents probabilitet, är ålning medelst hasning, som en krabba, sidledes.

Michael Santoli i Barron’s gör tankeexperimentet att marknaden redan diskonterat eurozonens problem och få har positionerat sig för positiva överaskningar här. Han citerar en analytiker som noterar ”that the Euro-Stoxx 50 index now trades below 10 times its five-year average earnings, versus 16 times for the Standard & Poor’s 500, effectively pricing in the widely anticipated Continental recession this year.” 

Harold James har en op-ed i Bloomberg med dyster slutsats. ”The New Year opens with greater nervousness in financial markets and among policy makers than at any time since the Great Depression. The gloom is deeper even than in the aftermath of the collapse of Lehman Brothers Holdings Inc. in 2008, a much greater calamity than anything that actually happened in 2011 (as opposed to what people feared might happen). This dark outlook stems from a state of mind we share with those who lived through the Depression era: the conviction that available policy tools are limited in their effectiveness.”

Tillsammans skapar det slutsatsen att 2012 blir extra svårnavigerat. Med andra ord svårare än vanligt. Vi rekommenderar därför små positioner och säkra kort. Att spela defensivt är lika viktigt som att spela offensivt. Men viktigast av allt är att läsa spelet och handla därefter.

Här är alltid lika läsvärda Barry Ritholt’s ”10 forecasts as to what the forecasters will be forecasting for 2012.”

___________________________________________________________________________________________

Men låt oss inte förfalla till eskatologiska fantasier. Världen går inte under, varken i morgon eller den 21:a december. Vi börjar med att titta på en lång karta över S&P 500. Runt 1275  har den kommit en lång väg sedan den bottnade under 700 i början av mars 2009. Samtidigt är det bara 17-18 procent kvar upp till ATH på1550 för tredje gången. MACD är på väg att signalera utbrott men annars har jag inga starka åsikter åt någondera håll.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

___________________________________________________________________________________________

Av våra inhemska index är det i första hand OMXS30 jag följer. Som vanligt följer den i stora drag sin amerikanska syster. Vi i europa ligger lite sämre till dock för närvarande. Även här har jag svårt att formulera en åsikt om den framtida riktningen. Det blir mest å ena sidan och å andra sidan. When in doubt stay out.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

____________________________________________________________________________________________

Om det är svårt att ha en åsikt om de långa linjerna kan man ju istället titta på de med lite kortare tidshorisont. Och inom primärtrenden kommer det alltid att finnas svängningar som kan exploateras. OMXS30 stöter på motstånd i form av både 200 dagars medelvärde och en sjunkande trendlinje. Det gör mig alltid tveksam till långa positioner. Stochastic, RSI och Chande Momentum är på väg att vända ned men inte från höga nivåer. Men om hon bryter genom finns det gott om utrymme för uppgång.

Share

Speak Your Mind

*