Filmtajm – The Warning

Det sägs ju att ingen kunde förutse vad som var på väg att hända i bostadssektorn i USA under 00-talet. Men bara för att de var få som gjorde det, betyder det inte att ingen gjorde det. I The Warning, en dokumentär som PBS Frontline gjorde på hösten 2009, visas med all önskvärd tydlighet att det faktiskt fanns, till och med på myndighetsnivå, åtminstone en som såg vad som höll på att hända och aktivt försökte uppmärksamma både politiker som andra berörda myndigheter. Men som blev ignorerad, motarbetad och till sist avgick.

Symptomatiskt nog börjar filmen med Alan Greenspan. Som elev och lärjunge till Ayn Rand symboliserar han den nyliberala våg som kom att demonisera all form av statlig reglering och kontroll. Den filosofin kom till makten 1981 när Ronald Reagen valdes till president. Och kröntes sedan till statsreligion 1987 när samme Reagan utnämnde Greenspan till centralbankschef. När sedan William Jefferson Clinton svor trohetseden i början av 90-talet var slaget över och vunnet.

Som ekonomisk rådgivare och senare finansminister valde Clinton Robert Rubin, tidigare vd på Goldman Sachs. Också han med starka åsikter om förtjänsterna med oreglerade marknader. Sedan kom också Timothy Geitner och Larry Summers. Vi känner dem sedan tidigare. Vi vet vad de gjorde, eller inte gjorde. Men här får vi se dem i närbild när de genomförde den katastrofala avregleringen av finansmarknaden som slutade med finanskrisen 2008. The Committee to Save the World som Time Magazine kallade dem på sin numera famösa förstasida.

Andra halvan av 90-talet var en enda lång börsfest underblåst av låga räntor och ny teknik. Det var en ny tid med ny ekonomi. Allt gick åt rätt håll, laissez faire tycktes fungera utmärkt. Hur långt denna libertarianska bubbla hade gått visas när Brooksley Born, nyutnämnd chef för Commodity Futures Trading Commission, i ett tidigt möte med Alan Greenspan får frågan om hon anser det bör finnas regler mot bedrägeri. Hon bekräftar förstås det uppenbara – ja, det bör finnas lagar och regler som förbjuder och bestraffar bedrägeri. Alan Greenspan håller inte med, han anser att det bör marknaden själv reglera. Så långt från verkligheten, så förblindad av sin egen liturgi var alltså USAs centralbankschef, en av världens absolut mäktigaste män. Jag trodde jag hört allt från dessa testuggande talibaner men detta tar verkligen priset! Då har jag ändå en samling av The Objectivist Newsletter i bokhyllan.

Born insåg tidigt potentialen för problem med marknaden för OTC-derivat, som var i princip helt oreglerad. En $27 biljoner stor marknad helt utan översyn. Utan övergripande kontroll över huvudtaget. Här ligger det stora problemet och medföljande mysterium – den totala frånvaron av insyn samt varför man motsätter sig möjligheter till insyn. En marknad så stor, helt utan översyn, kontroll och reglering, hotar hela systemets stabilitet insåg Born med fasa. Men när ryktena börjar gå på Pennsylvania Avenue att hon kontemplerar olika typer av reglering av marknaden skickar Rubin sin bulldog, Larry Summers, till henne med budskapet att hon inte förstår marknaden, att hon kommer att orsaka börskrasch. Som vi vet sedan tidigare går det fem finansindustrilobbyister på varje medlem av kongressen. Nu får de slita för sina arvoden. Men det gör bara Born mer engagerad i frågan. För vad är det i branschen som företrädarna kämpar så hårt för att hålla hemligt?

När ett första förslag på reglering är på pränt hos CFTC kallar Rubin till ett möte med The Presidents Working Group. Medlemmar är de vanliga – Rubin, Greenspan och Summers men även SECs ordförande Arthur Levitt och Born deltog. Det var en liten kommitté handplockad och styrd av Rubin. Det blev omedelbart konflikt. Syftet med mötet var uppenbart – CFTCs förslag om reglering av marknaden för OTC-derivat bör läggas i en skrivbordslåda och lämnas där. Argumenten är de vanliga: det är frånvaron av reglering som har gett oss denna bästa av världar med ständigt stigande tillgångspriser, låg arbetslöshet och hög produktivitet. Lämna det åt marknaden så löser det sig till det bästa. Rubin påstod till och med att Born och CFTC inte hade juridisk rätt att reglera marknaden. Greenspan, röd i ansiktet, hävdar att detta kan orsaka kaos på marknaden.

Men Brooksley Born låter sig inte övertygas. Två veckor senare publiceras förslaget. Concept Release. Motståndarna till förslaget går omedelbart till motattack. Rubin, Greenspan och Levitt skriver under ett gemensamt pressmeddelande och det utvecklas till en öppen konflikt mellan finansdepartementet och CFTC. Eftersom CFTC är en oberoende myndighet är det bara kongressen som ytterst kan avgöra dess befogenheter och nu blir det husförhör. Det är en sorglig skara präster i den nyliberala kyrkan som lovar dyrt och heligt vilken ohemult dålig idé det är att reglera den här marknaden, ja alla marknader.

Sommaren 1998 vittnade Brooksley Born fyra gånger inför kongressens utskottsförhör om de potentiella farorna med oreglerade derivatmarknader. Ingen lyssnade, ingen förstod. Hon gjordes i praktiken till åtlöje inför kamerorna. Alla, och jag menar verkligen alla, hade druckit alldeles för mycket Kool-Aid. Hon var för isolerad och motståndet för kompakt och för välorganiserat.

Men sex veckor senare exploderar Long-Term Capital Management-krisen. LTCM var den hedge-fond som med översmarta kalkyler och brutal belåning trodde sig ha hittat den pekuniära versionen av perpetuum mobile. Stora delar av LTCMs böcker bestod av just OTC-derivat. När värdet på fonden börjar dala vill investerarna ha tillbaka sin investering. Men LTCM var så högt belånad att om alla skulle få tillbaka sina pengar på en gång skulle marknaden kollapsa. Och eftersom marknaden var just så oreglerad som man bestämt att den skulle vara visste ingen hur stor exponering någon hade. Fjorton banker lägger upp $3,5 miljarder och paniken lägger sig.

Nu hörs nya krav på regleringar. Men samma personer upprepar samma argument vi hörde bara några månader tidigare. LTCMs fiasko är en anomali, vi kan aldrig reglera bort människors förmåga att ta undermåliga beslut hävdar Alan Greenspan inför kongressen. Och även denna gång går beslutsfattarna på avregleringsivrarnas linje. CFTC hamnar ute i kylan och Brooksley Born avgår.

Sedan kommer 2000-talet, ännu mer finansiell innovation, ännu mer översmarta kakyler, låga räntor, derivat av derivat och till slut en bostadsbubbla som imploderar med katastrofala globala följdverkningar. En trött och gammal före detta chef för Federal Reserve sammanfattar inför ännu ett utskottsförhör med att säga ”I found a flaw in my belief system”. Jo tack.

Share

Speak Your Mind

*