Libor explained

Exposing Barclays LIBOR Rigging Scandal
Via: HealthcareAdministration.com

Share

Kannibalkapitalism

Om du vill att en relation ska fortsätta efter en initial introduktion, oberoende av vilken sorts relation det är, är förtroende av största vikt. Om du driver ett företag är det livsviktigt, nöjda kunder är återkommande kunder. John Kay skriver i en intressant artikel i FT att förtroendet för bankerna i Storbritannien, tro det eller ej, nu är lägre än för journalister och politiker. Finansindustrin har gått från en långsiktig, relationell affärsidé, till en kortsiktig, egoistisk modell där trading, transaktioner och bonusar står i fokus. En kannibalkapitalistisk, brända jorden-taktik bortkopplad från den reala ekonomin vilken bankerna nu använder, as they see fit, som de erövrare de är.

Vi måste tillbaka till den tid som var innan svansen växte sig så stark att den började vifta med hunden. Kort sagt, vi behöver komma bort från de dogmer som hindrar oss från att säga det självklara: oreglerade marknader, i synnerhet en så systemkritisk som finansmarknaden, kan inte lämnas vind för våg. Frestelserna blir för stora, den kan till slut inte stå emot. Vi behöver en reglering som är oberoende och står fri från branschens intressen:

”Such capture is sometimes crudely corrupt, as in the US where politics is in thrall to Wall Street money. The European position is better described as intellectual capture. Regulators come to see the industry through the eyes of market participants rather than the end users they exist to serve, because market participants are the only source of the detailed information and expertise this type of regulation requires. This complexity has created a financial regulation industry – an army of compliance officers, regulators, consultants and advisers – with a vested interest in the regulation industry’s expansion. In regulation also we need to go back to a simpler structure, serving the users of equity markets – savers and companies.”

John Kay har varit huvudsekreterare för en statlig utredning, The Kay Review of UK Equity Markets and Long-Term Decision Making, där dessa tankar presenteras mer ingående. Obligatorisk läsning förstås och det finns en utmärkt executive summary.

Share

Banksters, rotten to the core

Nu kommer avslöjanden slag i slag om finansindustrins alltmer uppenbara och fullständiga moraliska kollaps. De vill inte hantera våra kontanter, de vill inte ha oss på sina kontor, de vill att vi ska göra jobbet åt dem, de ger oss inte sju ruttna ören i ränta men när vi ska låna av dem vill de ha den sista skjortan i säkerhet, de säljer på oss sina dyra men meningslösa aktivt förvaltade fonder. Sedan kommer de gråtande och vill att vi med våra skattepengar ska rädda dem när de bettat för stort och för fel i hopp om en ännu större bonuspåse än förra året. Det är faktiskt dags att sätta ned foten. Det finns inte någon sektor som lämpar sig sämre för ideologiska avregleringar än banker och finansbranschen. De själva och deras apologeter pratar gärna om självreglering men när mångmiljonbonusar står på spel väger orden lätt. En grundregel är att om du själv är med och spelar i matchen ska du inte döma samma match.

Finansindustrin är egentligen en hybrid av allmännyttigt företag och privat verksamhet. De finns till för den övriga ekonomins skull, inte tvärtom. Men de senaste trettio åren av neoklassisk dogma har förskjutit hela åsiktsspekrat och den minsta antydan att avreglering inte endast skapar optimala resultat viftas nonchalant bort. Denna avreglering har tillsammans med de fabulösa ersättningarna inom branschen skapat ett Frankensteins-monster som slitit sig fri från sin skapare och inte längre kan kontrolleras.

MF Global och nu senast PFGBest stoppade ned handen i sina kunders fickor och stal deras pengar. Ränte-riggningen via Libor är mer sofistikerat, har uppenbarligen varit systematisk och pågått under lång tid. Men make no mistake, det är inget annat än stöld. Storleken på det stulna beloppet kan mycket väl vara den ojämförligt största stölden i historien. Bankrån har plötsligt fått en helt ny innebörd.

Här är en välartikulerad text om sakernas tillstånd.

”Global banks have built the casinos and tilted the odds in the house’s favour by rigging the data that determines the outcomes of most of the bets on the table. Every one of us that sits at the table long enough – whether saver, investor, borrower, taxpayer or pensioner – will be a loser. It is not a flaw; it is a feature.”

 Alltid lika bra Matt Taibbi: The Scam Wall Street Learned from the Mafia

”The banks achieved this gigantic rip-off by secretly colluding to rig the public bids on municipal bonds, a business worth $3.7 trillion. By conspiring to lower the interest rates that towns earn on these investments, the banks systematically stole from schools, hospitals, libraries and nursing homes – from ”virtually every state, district and territory in the United States,” according to one settlement. And they did it so cleverly that the victims never even knew they were being ­cheated. No thumbs were broken, and nobody ended up in a landfill in New Jersey, but money disappeared, lots and lots of it, and its manner of disappearance had a familiar name: organized crime.”

Och om Libor här:

”But to me what’s missing from all of this is the “Holy Fucking Shit!” factor. This story is so outrageous that it shocks even the most cynical Wall Street observers. I have a friend who works on Wall Street who for years has been trolling through the stream of financial corruption stories with bemusement, darkly enjoying the spectacle as though the whole post-crisis news arc has been like one long, beautifully-acted, intensely believable sequel to Goodfellas. But even he is just stunned to the point of near-speechlessness by the LIBOR thing. “It’s like finding out that the whole world is on quicksand,” he says.”

LIBOR Rates.

Infographic by AccountingDegree.net

 

Share
%d bloggare gillar detta: